Nu har den här påsken gått, gick fort, precis som vanligt...

I fredags var vi bara hemma... Jag var ute och cyklade en runda med Lillan, hon älskar det, mer mamma mer:-) Synd att jag har så dålig kondis bara...

I lördags var jag och mamma i stan och handlade lite... Fick fixat lite blommor till balkongen, man får ju göra lite fint på det lilla man har:-) På kvällen var syrran här, vi käkade pizza och planerade lite inför bröllop, dop.. Hon hjälpte mig lite med bordsplaneringen, vilket jäkla pusslande...

I söndags så var vi i Hällevik hela dagen, Alice blev lite dålig, fick feber och hosta helt plötsligt:-( Så igår var vi hemma precis hela dagen, båda ungarna förkylda och hosta, Lilleman dock ingen feber ännu, hoppas han slipper... Spelar ingen roll hur man än försöker isolera sig från sjukdomar, de kommer ändå..

Igår fick jag panik, man blir helt väck av att gå så här hemma var dag.. Jag hade planerat min mammaledighet helt annorlunda... Babycafé och öppen förskola.. träffas och fika och allt man gjorde med Alice, nu känner man sig som i en jä*la bubbla... Jag känner hur jag bara flyr så fort Tobbe kommer hem från jobbet, MÅSTE UT.... Och lat blir man oxå av detta, så nu har jag bestämt att en lång runda varje kväll, och ut med ungarna varje förmiddag, när de nu blivit friska... Utomhus är ju iaf nyttigt att vara... Gissa om jag längtar tills denna resan är över...

Nu börjar Lilleman bli hungrig, så jag får väl fixa mat! Och jag får fösöka bli lite mer positiv idag känner jag....

Hörs snart!

Det har jag minst sagt blivit idag... Som jag skrivit innan så ska det ju bli dop och bröllop den 6 juni... Jag har skickat inbjudningar och även bjudit in till middag i Mörrums församlingshem efteråt... Grejen är den att idag kom jag på att jag glömt boka församlingshemmet.. HUR DUM FÅR MAN BLI???? Jag ringde iaf dit med hopp om att det var ledigt iaf, men det var det INTE... My God, vad gör jag nu... Men det löste sig till slut, ringde till flottans mäns stuga i Näsviken, och där var ledigt, så jag var snabb med att boka det... Men vad konstigt allt blev och vilken panik jag fick... Men jag får väl skylla på att det är mycket just nu....

Kristianstad igår ja.... Lilleman hade gått upp i vikt igen, så nöjd jag blir varje gång.... Nu väger han 4740... Han vägde ju 4265 när han föddes, men stod rätt stilla i vikt när vi var i Lund, men nu ser det ut att gå uppåt.... Han måste ju växa till sig inför kommande operation och läkarna tycker det ser lovande ut just nu, SKÖNT!

Nu ska jag springa ner och handla fisk så jag får lite lunch i mig, barnen sover så gott.... 

Bjuder även på en ny bild på mina älskade barn!!!

Tack för alla kommentarer, det värmer!

Ja, det tog lite tid igen innan jag skrev... Vet inte varför jag drar mig för det... Det känns som om man vill undvika att påminna sig själv om att Lilleman faktiskt är sjuk.. Men samtidigt vill man bearbeta det.... Men jag tycker vi har landat rätt bra nu, man accepterar att läget är som det är, fast det är jävligt jobbigt...

Som jag längtar tills detta är över, slippa oro, slippa läkarbesök hela tiden, kunna njuta fullt ut med mina fina barn... Livet är allt bra orättvist och man kan undra vad man gjort för att förtjäna detta.... Man ser iaf helt annorlunda på saker och ting, och gnäller inte för småsaker längre....

Idag ska vi till Kristianstad igen för läkarkontroll, de ska göra ultraljud på Lillemans hjärta för att se om nåt är förändrat, jag är lika nervös varenda gång... Vill veta när det blir operation men vill såklart att de ska kunna göra det när det är som störst chanser för honom... De har sagt inom hans 6 första månader, men jag önskar innan sommaren.. Denna väntan är fruktansvärd!!

I början när vi var i Lund tog jag lite avstånd från honom, var rädd för vad som kunde hända... Känns inte bra att man gjorde det, men antar att det är fullt naturligt... När första operationen gick bra och vi efter några dagar fick åka hem med mediciner och så, då fick jag panik... Ska jag sköta detta??? ett hjärtsjukt barn??? Och insåg då även att jag måste verkligen kämpa med att ta mig till honom, han är ju ändå min son... Den bästa lilla pojken i hela världen, så söt, så vacker, så stark och helt enkelt underbar!!! Nu har jag verkligen fastnat för detta lilla barn och att han skulle lämna oss nu finns inte med på min karta... Det FÅR inte hända, det MÅSTE gå bra!!!

Jag kommer skriva mer om Lund och allt som hände där, så småningom... Känner mig inte redo riktigt än...

Den 6 juni kommer vi att döpa Lilleman, om det inte blir operation runt det datumet.... Vi kommer även då att säga ja till varann, jag och Tobbe... Detta bestämde vi i Lund när vi hade det som jobbigast... Klarar vi detta så klarar vi allt sa vi då, så så kommer dett att bli.. Kommer bli ett kombinerat dop och bröllop, väldigt enkelt men ändå fullt av kärlek, och det är ju det som är det viktigaste.....

Nu ska jag göra oss redo för färden till Kristianstad, men jag återkommer...